BAPS BIRGITTA AHLTORP AB

Uppdaterad 2006-10-03 06:17

Fredrik Reinfeldt är den strukturerade organisatören, ledaren som lyssnar, tänker och handlar sedan. Lars Leijonborg, alliansens politiska räv, drivs av en genuin övertygelse samtidigt som han är pragmatiker.

Maud Olofsson är ledaren som tagit ett fast grepp om sitt parti, men hon är också de fyras medlare.

Göran Hägglund är lika strukturerad som Reinfeldt, fast han är lättsammare och alliansens sociala snille.

Efter samtal med de fyra borgerliga partiledarnas medarbetare är det bilden som framtonar av det lag som ska leda Sverige de närmaste fyra åren.

Psykologen Birgitta Ahltorp, som arbetat många år som ledarskapskonsult, ser fyra ledare som kompletterar varandra. Och hon tror att den teambyggarprocess, som det heter på hennes språk, som pågått sedan första mötet hemma hos Maud Olofsson i Högfors utgör en stabil grund för det fortsatta samarbetet.

På fredag utser Sveriges nye statsminister Fredrik Reinfeldt sin regering, och då börjar allvaret. Då kommer tjänstemännen i regeringskansliet att stå i dörröppningen och pocka på besked om det pärlband av uppgifter som kräver handling och beslut. I det läget gäller det att inte bli fången i andras agenda utan att själv ta kommandot över almanackan.

Maud Olofsson har som partiledare visat att hon inte faller i farstun för andras dagordning. De skeptiker som till en början befarade att hennes ledarskap var mer ord än handling är i dag mer än överbevisade. Maud Olofsson har pekat ut målen och tagit sitt parti dit; i dag är centern ett renodlat borgerligt parti.

Som enda borgerliga parti stod centern upp för den fria rörligheten när EU utvidgades.

Centern kräver inte längre snabb avveckling av kärnkraften. En svaghet hos Maud Olofsson är att hon ibland pratar med för många ord.

"Det är något hon är medveten om och jobbar med", säger en partikamrat.

Enligt Birgitta Ahltorps iakttagelser rymmer Maud Olofssons ledarskap en fallenhet för att medla och hitta gemensamma nämnare. "Maud Olofsson får alliansens tre män att enas, hon är motorn när det gäller att hitta kompromisser", säger hon.

Folkpartiledaren Lars Leijonborg har något som de andra tre saknar. Han bär med sig en lång erfarenhet som central politiker på toppnivå.
Under den borgerliga regeringens tid i början av 1990-talet var han gruppledare i riksdagen och som sådan satt han med vid regeringssammanträdena.

Lars Leijonborg anses ha gott omdöme och enligt mångåriga medarbetare är han prestigelös med en förmåga att skilja på stort och smått.

"Men kan han också vara otålig och då ger han sig inte tid att lyssna", enligt en folkpartist som stått Leijonborg nära i många år. Och när rastlösheten anfaller gör han inget för att dölja att han tröttnat på sällskapet.

Tidigare sågs Lars Leijonborg av de andra som alliansens bråkmakare.

Men nu, efter folkpartiets tillbakagång i valet, verkar han satsa mer på alliansen än på partiet. Han var en gång tveksam till att bli partiordförande eftersom han kände sig för blyg och tyckte att han saknade utstrålning i tv. I dag är han den ende av de fyra som, veterligen, anlitar en stylist inför sina framträdanden i tv.

"Det tycker jag är modigt och okonventionellt. Han är tydligen inte främmande för att lyssna och ta råd", säger Birgitta Ahltorp.

Fredrik Reinfeldt har gjort sig känd som en ledare som lyssnar och tar in. Han kan ändra sig om han finner att nya argument väger tyngre än gamla. Han är kontrollerad, men enligt partikamrater kan han bli arg när det verkligen gäller.

Han är pragmatisk utan låsningar inför politikens förverkligande. Men Fredrik Reinfeldt är ingen Ulf Adelsohn som går runt och småpratar med folk.

"Management by walking around" är inte hans melodi, säger en partikamrat. Det kan vara en svaghet om det leder till isolering och bunkermentalitet. Enligt Birgitta Ahltorp riskerar Fredrik Reinfeldt att framstå som för seriös, lite tråkig.

"Men det är kanske inte så farligt i det här sammanhanget. Han utstrålar samtidigt en stark personlig integritet, han verkar vara en solid person på en stabil värdegrund. Möjligen kan hans lyssnande ledarstil leda till att han blir för långsam i krislägen, när snabba beslut krävs."

Göran Hägglund uppväger Fredrik Reinfeldts allvarliga framtoning med sitt lättsamma humör och sin kvicka tunga.

"Han är en ledare utan kontrollbehov. Han är tydlig med vad han vill och därför uppstår sällan missförstånd", säger en före detta medarbetare som jobbat nära Göran Hägglund under lång tid. Möjligen kan partikamraterna oroas över att han är en för bra lagspelare i alliansen på bekostnad av partiet. Och det är väl just i partierna som hoten mot sammanhållningen kan gro. När opinionsmätningar pekar nedåt ökar kraven på profilering av det egna partiet samtidigt som utrymmet för kompromisser minskar.

Margit Silberstein
Publicerad 2006-10-02 09:24 Uppdaterad 2006-10-03 06:17