Intervju i Journalen, Västerbottens Läns Landsting 4/99
Det är dags att avliva myten om det kvinnliga ledarskapet!
Det finns inget typisk kvinnligt ledarskap!
Det hävdar Birgitta Ahltorp, psykolog, konsult och författare, bosatt i Malmö, verksam över hela landet. Sedan 20 år arbetar hon med bl a ledarutveckling, teambuilding och karriärrådgivning. Hon anser att bilden av att kvinnliga chefer generellt sett är mer ömsinta, inlevelsefulla, relationsskapande och mjuka än sina manliga kolleger, inte är sann. Många kvinnor är minst lika resultatinriktade och uppgiftsorienterade som männen.
- Många kvinnor får höra att de driver på för hårt, att de inte lyssnar, är för snabba i sina beslut och att de inte informerar tillräckligt före beslut.
Faktorer som personlighet, värderingar och människosyn avgör hur man är som chef.
Anpassar sig
När en kvinna tar ett chefsjobb och börjar klättra på karriärstegen, anpassar hon sig alltmer för varje steg. Hon köper de värderingar som råder och skillnaderna mellan manligt och kvinnligt i chefskapet suddas ut. Så när man når toppchefsjobben har man även som kvinna smält in i mallen. På toppen är det mer personligheten som gör skillnaden, än könet. Så man kanske inte ska ha för högt ställda förväntningar, att när vi får fler kvinnor på toppchefsjobben så kommer det att hända saker - nya sätt att organisera sig, nya sätt att arbeta, nya värderingar.
Dubbel ensamhet
Att vara chef innebär ensamhet, för såväl man som kvinna, säger Birgitta Ahltorp. Men ensamheten är större för en kvinnlig chef.
- Ju mer turbulens och förändring i organisationen, desto mer ensam och utsatt blir chefen. En kvinna blir ensam i dubbel bemärkelse - ensamheten i att vara chef och att vara i minoritet.
Det kan vara påfrestande också att sticka ut, att avvika för mycket. Kanske är det särskilt jobbigt inom vårdsektorn, där - något generaliserat - kvinnorna dominerar men männen är chefer. Dessutom är det svårt att vara kvinna och chef på en kvinnodominerad arbetsplats. Hellre en halvdan man än en bra kvinna som chef, lär vara en åsikt bland kvinnliga medarbetare.
- Jag tror att den gruppkultur som uppstår på en kvinnodominerad arbetsplats, ofta är krävande och många kvinnor sliter i sina ledarroller.
I många företag är endast en mindre del av cheferna kvinnor. I vårt landsting ser vi idag många kvinnor på högre chefsjobb - ett resultat av en mångårig ambition. Det kan då tyckas märkligt när man nu anger ett tak för andelen kvinnor på verksamhets- och förvaltningschefsnivåerna. Max 60 procent kvinnor på de posterna!
Tillbaka från stickspåret. Många kvinnor vill inte eller kan inte ta ensamheten och utsattheten utan drar sig undan, säger Birgitta Ahltorp. De kanske drar ner på ambitionerna eller avböjer erbjudande om ny befattning för att de tappar lusten, känner sig ödsliga.
- Kvinnor har fler valmöjligheter vad gäller karriären. För män gäller egentligen bara ett framgångsrecept och det är framåt, uppåt. Det är traditionella könsroller som styr att vi förväntar oss av en manlig chef att gå vidare, medan en kvinna fortfarande kan satsa och sedan ångra sig.
Siktar för lågt
Det är alltså mer skillnad mellan kvinnligt och manligt på lägre chefsposter och före chefskapet. Birgitta Ahltorp tror att kvinnor i större utsträckning rannsakar sig själva innan de antar ett erbjudande om ett chefsjobb och att de tar ledarskapet på större allvar.
- Kvinnor siktar ofta lite för lågt eller vill vara helt säkra på att klara av uppgiften. Det är ovanligt att kvinnor kastar sig in i något nytt utan att fundera. Det kan vara en belastning att sikta för lågt och ställa för höga krav på sig själv.
- När kvinnor väljer att sikta lägre än vad de egentligen har kapacitet till, är det en förlust för organisationen.
Lena Åminne
Journalen, Västerbottens Läns Landsting 4/99